Vindskontoret(Text: C-W. Rasch, Musik: R. Jäger) jag fann det upp och ner och undangömt när jag vände på ramen och såg att det var du så kom det åter känslor jag nästan hade glömt Du ler med halvöppen mun som du drar lätt på sned bilden är från spännande dar, nån gång runt åttiotre jag minns att vi var starka då och allt vi rörde vid... det fick ett sken av renaste guld, det var en magisk tid Det har gått snart femton år sen jag fångade ditt skratt på en av många bilder jag tog då och jag var mannen som funnit en väldigt dyrbar skatt men vart du sen tog vägen är något jag ofta tänker på Vi tappade bort allt vårt fina guld tiden går och jag känner nu att jag står i skuld av all den kärlek som jag fick finns inget kvar här går jag ensam och släpar mej genom gråa dar och ett foto utav dej är allt jag har Nu tar jag hissen och flyr vindens kalla atmosfär här har jag aldrig trivts så vitt jag minns jag drar till källaren och ser vad jag kan hitta där för det är där som resten av alla mina minnen finns |